Att bli en snabbare löpare
För den vanlige motionären som bestämt sig för att få upp farten i löpspåret, finns det en hel del som går att göra med smart träning. Främst gäller det att få upp löpstyrkan och syreupptagningsförmågan med hjälp av intervallträning. Den som exempelvis tränat löpning utan något särskilt program eller struktur, kan öka sin prestationsförmåga markant om träningen blir mer fokuserad. Ett bra exempel är dem som tränar för sitt första 10 km lopp.
Intervaller
Intervaller finns i flera former och utföranden, mycket beroende på vad syftet med dem är. Nybörjare som tränar inför ett 10 km lopp, kan med fördel börja använda 6-8 x 1 km. Då springer man mellan 6 och 8 så kallade “tusingar”, och vilar ett par minuter dem emellan. Desto längre vilan är, desto lägre blir visserligen den totala träningseffekten. Den som befinner sig på en högre nivå kan helt enkelt jogga mellan “tusingarna”. Har man en tänkt måltid på sitt 10 km lopp, kan man använda den farten som utgångspunkt. Andra populära intervaller som helst utförs på löparbana är 400 m och 800 m. Ett väldigt bra alternativ är att utföra intervallerna på ett löpband och kontrollera farterna med exakthet. På ett löpband passar dock lite längre intervaller, eftersom det tar några sekunder att få upp farten på dem. Ett bra pass på löpbandet är alltså tusingar, som för de flesta motionärer tar omkring fem minuter att springa. Andra fördelar med att använda löpbandet, är att träningen alltid blir av, oavsett regn, snö eller kyla.
Kortare intervaller
Som antydes ovan är även kortare intervaller som 12 x 400 meter väldigt populära för att snabbt bygga upp konditionen. Dessa springer man med fördel på en 400 -m löpbana, och med hjälp av dessa bygger man upp sin löpstyrka rejält. Det är bättre att hålla sig till jämna spring och vilotider. Känns vilan för kort mellan löpningarna, får man helt enkelt sänka farten. Det viktiga är inte att ta ut sig, det viktiga är att kroppen långsamt vänjer sig vid högre hastigheter.